S*White Crystal's - Kennel White Crystal

Uppfödning av Samojed, Ragdoll & Norsk skogkatt

Rasbeskrivning

Samojed

 

URSPRUNGSLAND:
Nord-Ryssland och Sibirien

HEMLAND:
Norden (NKU)

ANVÄNDNINGSOMRÅDE:
Släd- och sällskapshund

FCI-KLASSIFIKATION:
Grupp 5, sektion 1

BAKGRUND/ÄNDAMÅL:
Samojedhunden har fått sitt namn efter samojedstammar i NordRyssland och Sibirien. I områdets södra delar användes vita, svart- och brunbrokiga hundar för att valla renar. 
I de nordliga delarna var hundarna rent vita och milda till temperamentet och användes som jakt- och slädhundar. 
Samojedhundarna levde nära sina ägare, de till och med sov i kåtorna och användes då som värmekälla. Den brittiska zoologen Ernest Kilburn Scott tillbringade tre månader bland samojedstammar år 1889. Vid återkomsten till England medförde han en brun hanvalp som hette Sabarka.

Efter detta importerade han en cremefärgad tik som hette Whitey Petchora från områden väster om Ural och en snövit hane kallad Musti, som kom från Sibirien. 
Dessa få hundar, och de som forskningsexpeditionerna 
hämtade med sig, utgör grunden för samojedhunden i västvärlden. 
Den första rasstandarden fastställdes i England 1909.

HELHETSINTRYCK:
Samojedhund skall vara en medelstor, elegant, vit arktisk spetshund. 
Dess väsen skall uttrycka styrka, uthållighet, charm, smidighet, värdighet och självförtroende. 
Ögonens form och ställning, och de uppdragna mungiporna, ger det typiska uttrycket åt samojedhunden, det s.k. samojedsmilet. Könsprägeln skall vara tydlig.

VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN:
Kroppen skall vara ca 5% längre än mankhöjden. Bröstkorgens djup skall vara en aning mindre än hälften av mankhöjden. Nospartiet skall vara ungefär lika långt som skallpartiet.

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR:
Samojedhunden skall vara vänlig, öppen, uppmärksam och rörlig. Viltinstinkten skall vara svagt utvecklad. Rasen får aldrig vara skygg eller aggressiv. Den skall vara mycket social och används inte som vakthund.

HUVUD:
Huvudet skall vara kraftigt och kilformat.
Skallparti: Skallen skall framifrån och från sidan sett vara bara lite välvd. Den skall vara bredast mellan öronen.
Stop: Stopet skall vara tydligt men inte för kraftigt markerat. Pannfåran skall vara obetydligt markerad.
Nostryffel: Nostryffeln skall vara kraftigt utvecklad och helst svart. Under vissa tider kan nostryffeln vara urblekt, s.k. snönos. Det skall dock alltid finnas mörkt pigment vid nostryffelns kanter.
Nosparti: Nospartiet skall vara kraftigt och djupt, ungefär lika långt som skallpartiet och avsmalna jämnt och svagt mot nosspetsen. Det skall varken vara snipigt eller grovt. Nosryggen skall vara rak.
Läppar: Läpparna skall vara tättslutande, svarta och något fylliga. Mungiporna skall vara aningen uppdragna, vilket ger det rastypiska s.k. samojedsmilet. Käkar/tänder: Regelbundet och fullständigt saxbett med kraftiga tänder och käkar. Normalt tandschema.
Ögon: Ögonen skall vara mörkbruna och djupt liggande, relativt långt ifrån varandra. De skall vara något snedställda och mandelformade med ett "smilande", vänligt, vaket och intelligent uttryck. Ögonlockskanterna skall vara svarta.
Öron: Öronen skall vara upprättstående, relativt små, tjocka och trekantiga med något avrundade öronspetsar, rörliga och högt ansatta. P.g.a. den breda skallen är de placerade långt ifrån varandra.

HALS:
Halsen skall vara stark och medellång med stolt resning.

KROPP:
Kroppen skall vara en aning längre än mankhöjden, djup och kompakt men smidig.
Manke: Manken skall vara tydligt framträdande.
Rygg: Ryggen skall vara medellång, muskulös och rak. Tikens rygg kan vara något längre än hanhundens.
Ländparti: Ländpartiet skall vara kort, synnerligen starkt och tydligt markerat.
Bäcken: Bäckenet skall vara fylligt, kraftigt, muskulöst och svagt sluttande.
Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara bred, djup, lång och nästan nå till armbågarna. Revbenen skall vara väl välvda.
Underlinje: Buklinjen skall vara måttligt uppdragen.
Svans: Svansen skall vara tämligen högt ansatt. Vid lystring och i rörelse bärs svansen böjd framåt i en båge tätt över ryggen och ned över endera höften. I vila får svansen bäras hängande och når till hasleden.

EXTREMITETER

FRAMSTÄLL:
Frambenen skall vara välställda och muskulösa med kraftig benstomme. Framifrån sett skall de vara raka och parallella.
Skulderblad: Skulderbladen skall vara långa, fasta och tillbakalagda.
Överarm: Överarmarna skall vara snedställda och placerade tätt intill bålen. De skall vara ungefär lika långa som skuldrorna.
Armbåge: Armbågarna skall vara placerade tätt intill bålen.
Handlov: Handlovarna skall vara starka men spänstiga.
Mellanhand: Mellanhänderna skall vara aningen vinklade.
Tassar: Framtassarna skall vara ovala med långa falanger, spänstiga och riktade rakt framåt. Tårna skall vara välvda och något åtskilda från varandra. Trampdynorna skall vara elastiska.

BAKSTÄLL:
Bakbenen skall bakifrån sett vara raka och 
parallella med mycket kraftig muskulatur.
Lår: Låren skall vara medellånga, relativt breda och muskulösa.
Knäled: Knäna skall vara väl vinklade.
Has: Hasorna skall vara relativt lågt ansatta och väl vinklade.
Mellanfot: Mellanfötterna skall vara korta, kraftiga, lodräta och parallella.
Tassar: Se framtassarna. Sporrar skall avlägsnas.

RÖRELSER:
Samojedhunden är en travare. Rörelserna skall vara kraftfulla, fria och till synes outtröttliga med ett långt steg. Frambenen skall vara spänstigt dragande och bakbenen kraftigt påskjutande. Rygglinjen skall vara stadig.


PÄLS:
Pälsstruktur: Samojedhunden skall ha riklig, tjock, elastisk och tät polarpäls. Den skall ha dubbelt hårlag, en kort, mjuk och tät underull samt ett täckhår, som är längre, strävare och rakare än underullen. 
I nacken och på skuldrorna bildar hårremmen
- i synnerhet hos hanhunden - en krage kring huvudet. 
På huvudet och på benens framsidor skall håret vara kort och glatt, på öronens utsidor kort, utstående och glatt. 
Ö ronens insidor skall vara rikligt hårbeklädda. 
På lårens baksidor skall tydliga "byxor" bildas. Mellan tårna skall det finnas en skyddande hårrem. Svansen skall vara rikligt hårbeklädd. 
Tikens hårrem är ofta kortare och till strukturen mjukare än hanhundens. Det rätta hårlaget har alltid en speciell, naturlig lyster.

Färg: Rent vit eller gräddvit, eller vit och bisquit (bottenfärgen måste vara vit med några bisquitfärgade områden). Får aldrig ge intryck av att vara ljust brun.

STORLEK/VIKT:
Mankhöjd: Idealmankhöjd hos hanhund 57 cm; tillåten tolerans +- 3 cm. Idealmankhöjd hos tik 53 cm; tillåten tolerans +- 3 cm.

FEL:
Varje avvikelse från standarden är fel
och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
- tydliga strukturfel
- lätt benstomme
- otydlig könsprägel
- reserverat temperament
- gula ögon
- mjuka öron
- tångbett
- tunnformad bröstkorg
- dubbelt ringlad svans
- lågbenthet
- kraftigt hjulbent eller kohasig
- vågig eller överallt kort päls; lång, mjuk eller hängande päls

ALLVARLIGA FEL:
-tydligt avbrutet pigment i ögonlockskanterna eller tydligt markerat avbrutet pigment på läpparna

DISKVALIFICERANDE FEL:
- skygghet eller aggressivitet
- blå eller olikfärgade ögon
- överbett eller underbett
- icke upprättstående öron
- färger på pälsen andra än i standarden tillåtna

TESTIKLAR:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)